michellebik.blogg.se

Jag behöver jag skriva av mej lite. Och passande efter alla hjärtans dag, tänkte jag skriva av mej om kärlek.

Jag måste säga att jag är så himla trött på alla människor som ska klaga och gnälla på unga människor som blir tillsammans.
Jag är så trött på att läsa kommentarer eller höra folk säga, när folk gör slut; "Men ni var ju så unga. Man ska inte binda sej när man är så ung som du.."
Vadå har kärleken någon ålder??
Eller när folk säger; Man kan inte bli kär när man e ung, man ska ha kul och leva livet, inte binda sej.
Folk verkar verkligen tro att när man hittar en pojk/flivkvän tar livet slut? Det är ju vad man gör de till såklart! Väljer man att bara sitta hemma med sin parnter och aldrig träffa andra eller aldrig göra något annat , då är de ju ditt val!
Och det kan man väl lika gärna göra om man är 15 år eller 37 år? Det har väl inget med ålder att göra?
Och dessutom är det väl kul att binda sej? För det är ju de som är meningen, att man ska ha kul med varandra och trivas med varandra!

Oavsett ålder kan man väl ändå bli kär på riktigt? Varför skulle man inte kunna de?
Och om jag nu hittar en person som jag verkligen vill vara med, som jag verkligen trivs med, ska jag då strunta i de för att jag inte vill binda mej för att jag är för ung? Och då kanske mista min kärlek? Eller kanske inte min kärlek men en väldigt härlig tid under mitt liv? Att vara kär är underbart! Oavsett om det håller för alltid eller bara under en tid, har man ändå fått spendera en tid men någon som man trivdes med och då tycker jag att man ska tacka för den tiden och inte tänka, men jag va ju för ung..
Det finns mycket man kan vara för ung för, men INTE kärlek!

Det är en annan sak när man bara är tillsammans med någon bara för att vara det. Men är man verkligen kär i den personen ska inte åldern stoppa en!
Visst kan man göra dumma saker som att tatuera in varandras namn eller skaffa barn när man bara varit tillsammans några månader, men har man nu gjort de har man ju det. Då är de inte mer med det. Då finns det ju ingen men ing att klaga eller gnälla på dom? Det är ju inte så att dom kommer ändra sej bara för att folk klagar på dom?


Jag och Timmy har varit tillsammans i 2 ½ år. Och jag var 15 år när jag träffade han, och han var 17 år. Nu när jag tänker tillbaks tycker jag att jag var väldigt ung. MEN jag ångrar ALDRIG att jag blev tillsammans med han. Och jag har aldrig känt att jag var för ung när jag träffade honom. Han är min livs kärlek och tiden förde oss samman vid den tidpunkten av en anledning tror jag. Hade det varit meningen att vi skulle ses senare i livet hade vi gjort det. Jag är inte mer eller mindre kär i han nu bara för att jag är 17. Eller jo klart jag är mer kär i han.. Men ni fattar! Mina känslor hade ju inte varit annorlunda bara för att jag hade varit 20 eller 34. Jag hade ju fortfarande känt samma känslor för honom. Och det kommer jag alltid göra! Oavsett ålder!!
Och jag tänker visa för alla er som inte tror att man kan bli kär bara för att man är ung, att man visst kan bli kär. Och inte bara kär utan förälskad och hitta den personen som man vill leva sitt liv med!

Och ja, det är stooor skillnad på att vara kär och vara kär på riktigt om ni förstår va jag menar!
Självklart kan man känna en "tonårsromans" eller något annant, MEN man kan också bli kär på riktigt och faktiskt älska en person fast man är ung. Riktiga känslor svalnar inte efter nått år. Träffar man nån man verkligen vill leva med kommer man göra allt för att få göra det!

Så alla ni som är kära mej får höra; Du är för ung. Skit i dom! Man kan visst bli kär!! För kärleken har INGEN ålder. Punkt slut!

Ett långt och kanske inte så följsamt inlägg, men jag hoppas att det är någon som kanske orkade läsa igenom allt. Kanske håller ni med mej kanske inte. Men det är okej! För såhär tycker jag och det kommer jag alltid göra!