michellebik.blogg.se

Som jag har nämt tidigare så var jag med om en ridolycka för en vecka sedan. Vilket innebar att jag fått gå på kryckor hela veckan.
Jag lovade att berätta vad som hänt, så nu när jag har lite tid över tänkte jag göra det.

I lördes åkta jag, Natta och Mattias ut till ett stall en bit härifrån där vi skulle få låna 3 hästar och rida ut en runda. Jag och Natta har varit där innan och ridit ( sist jag var där blev jag avbockad ut i skogen!! ). Vi kom dit, hämtade hästarna och började göra iordning dom. Jag fick en liten ponny som jag inte sett innan, en liten vit tjockis. Föll genarst för honom. Natta skulle rida "sin" Alice och Mattias fick en travare, som jag nu glömt namnet på.
När vi väl var klara skulle vi rida lite i paddocken så Mattias fick känna på lite hur de var att rida ( han har ridit förr så de skulle inte vara några större problem ).
Jag hann inte mer än att sitta upp på min häst och skritta 3 steg innan han började att bocka.. Jag blev då osäker och sa till Natta. Så vi bytade häst så hon kude rida till han lite så att vi sen kunde byta tbx när vi skulle rida ut.
Var som sagt redan lite nervös då eftersom jag inte ridit på länge och jag sist flög av när jag var där, men jag hoppade upp på lille Alice och hinner inte mer än tio steg max innan hon också börjar att bocka. Men Alice e mindre så de va lättare på henne, så de va inte lika farligt. Jag fortsatte, lite spännd med skrittade vidare.

Efter en stund började Natta att trava med sin häst och sedan galoppera och vipps i en sväng ville han inte gå in där, men Natta ville de så Natta "hoppade" dit medans hästen svängde. Allt gick ganska långsamt så Natta landade på fötterna. Då var jag glad att de inte var jag som ramlade av! Vilket jag sedan fick äta upp ...

Sen var det en tjej som skulle provrida en häst, så vi fick flytta oss till en hade jämte paddocken. Jag började bli nervös eftersom vi snart skulle rida ut och jag inte kände mej säker på nån av hästarna.. Natta sa då åt mej att jag skulle trava Alice lite, att hon inte var dum då. Natta har haft Alice nästan hela sommare och ridit till henne så jag lite på henne.

Jag hann kanske att trava 4 steg innan hon förvandlades till en rodeohäst. Alice bockade och skruvade på sej sammtidigt. Dum som jag är envisades jag om att inte ramla av! Jag kämpade för att sitta kvar. Men efter en stund ( några sekunder antagligen, men för mej kändes de som minuter! ) insåg jag att jag inte hade någon chans att sitta kvar, vilket innebar att jag skulle flyga av och att jag skulle skada mej. Paniken övertog då och jag försökete kasta mej av. Men eftersom Alice var i luften hela tiden hamnade jag på något sätt bakom henne. Och när jag äntligen var av henne fortsatte hon att bocka, vilket då innebar att jag fick en spark i magen och varsin på benen.

Livrädd kravlade jag mej ifrån henne när jag väl kommit på marken. Eftersom jag blev sparkad flög jag en bit ifrån henne. Först blev jag arg för att jag flög av, för att jag trodde att jag skulle klara det, sen för att hon var så j*vla liten och för att hon fick av mej ! Sen när jag kände smärtan i mina ben, blev jag rädd och ledsen. Jag grät såklart, skakade av rädsla för att ngt allvarligt hade hänt..

Natta kollade mina ben och konstaterade att jag bara hade skrubbsår på benen och på magen syntes ingenting. Hon som äger stallet var där med och såg alltihop, hon sa att hon aldrig sett Alice göra något sånt. Men vad hjälpte de? Nu hände de ju.
Hon och hennes man tyckte att vi skulle åka upp till sjukhuset och få de kollat. Men jag tyckte inte de var nödvändigt.


När jag samlat mej och fått hjälp att resa mej upp var jag tvungen att hoppa upp igen, inte på Alice men på en häst, eftersom man måste de så man inte blir rädd. Så jag satt upp på Mattias häst, skrittade några varv. Det kändes inte läskigt. Visst var jag omtumlad och skakig i hela kroppen men jag var inte rädd för att rida just då.
Jag hoppade av en stund senare.

Mina ben kändes svaga och värkte. Jag kunde inte stödja på de högra benet och de sved som om jag skulle haft ett jätte stort sår.
Natta och Mattias fixade hästarna och sedan åkte vi hem.
Jag kunde inte gå alls på hela kvällen heller inte dagen efter.

På måndagen började jag bli blå och sen har det bara blivit svullnare och blaåre för varje dag, tills igår.
Då la sej svullnaden och jag kan nu stödja och nästan gå helt på benet. Men har som sagt gått på kryckor hela veckan. Men nu är de nästan bra. Har tagit några bilder idag så ni ser hur de ser ut. Och idag är de nästan bara gult. Inte alls svullet och ser inte alls hemskt ut längre :)

Eftersom benen är så gula var det svårt att få med de på bild, men ni ser ungefär.

 

Detta ser väst ut just nu i verkligheten, tänk er när de var svullet som min andflata och blå, lila rödaktigt. Då såg de hemskt ut!

 

De högra, som har gjort mest ont, ni ser där de e lite ljusare i kanten typ? Där var ett stort sår, som jag nu skrapat bort sårskorpan på.. Opps :P Men även detta var svullet och samma färg som de andra..

 

 

Men som sagt, nu är allt nästan bra. Jag kan gå utan kryckor, även om de gör ont och jag e stel. Men tror att allt kommer bli bra om bara några dagar :)