michellebik.blogg.se

Va precis ute och leta, ropa och hoppades.
Ingen svar.
För varje rop slutade jag att andas.
Jag bara lyssnade.
Lyssnade efter svar.
Men inget.
Varje gång jag såg en snöhög, trodde jag att de va du.
Men nej.
Snälla kan du inte komma hem nu?
Jag saknar dej så!
Drömmer nästan varje dag att du kommit hem.
Jag tar upp dej i min famn och klappar dej.
Allt är så verkligt, att de första jag gör när jag vaknar är att vilja ropa på dej.
Hela tiden kommer jag på mamma med att ha stängt toadörren, så går jag och öppnar.
Men kommer då på att det inte gör något.
Jag vet att du är där ute.
Snälla kom hem.
För du ska komma hem!
Du finns fortfarande.
Och du ska komma hem till mej!
Jag kommer inte att ge upp hoppet förens jag vet säkert!
Och jag vet att du kommer komma hem!